Stenbroar

Här kommer jag att visa bilder och lite data över en del av Västsveriges stenbroar. Den som inte orkar eller behöver läsa nedanstående kan gå vidare direkt till brolistan när det gäller vägbroar. Järnvägsbroarna har en egen sida. Stenbroar har länge fascinerat mig. Detta att man kan lägga stenar i ett valv och som sedan kan bära stora tyngder. Om en stenbro är lagd med stor omsorg kan den stå i hundratals år utan problem, medans en betongbro däremot vittrar med tiden och behöver lagas då och då. Naturstenen är nästan evig som byggmateriel. Och framför allt mycket vackrare. Mest är jag intresserad av broar bestående av obearbetad sten. Det krävs mer skicklighet att använda naturligt formad sten än huggen sten. Att använda huggen sten och även betong i fogarna är snudd på fusk fast alla har sin charm.

Mitt intresse fokuseras mest på valvbroar men även sk balkbroar av sten kan vara intressanta. Detta var den tidigaste typen av stenbroar och ingen kan säga när den första las ut. I början var det kanske en naturlig stenhäll som baxades ut över en bäck. Senare kanske man la ut flera bredvid varandra och formade dom för att passa tillsammans. När vägarna började byggas ut utvecklades tekniken och dom blev bredare och fick vägbeläggning av sand mm. Slutpunkten i utvecklingen blev stentrummorna som byggdes ungefär fram till 1940-talet bestående av noggrant inpassade kvaderhuggna stenar. Dessa är fortfarande så vanliga att det nästan går tretton på dussinet. Fast det finns fortfarande äldre typer kvar under nutida vägar. Ofta måste man gå in i trumman för att se vad är för typ fast detta kan av naturliga skäl bara ske i dom största exemplaren.

En orsak till att jag lägger ut denna sida på internet är att det inte finns så mycket av broinformation på nätet. Det är mest frågan om enskilda objekt men ingen egentlig sammanställning även om det börjar hända en del saker. Inte ens på Länstyrelsen finns det så mycket att hämta. Då och då görs en inventering men det sker ingen regelbunden uppföljning eller uppdatering. Dessa inventeringar får dessutom ingen större spridning. Vad bildandet av storlänet Västra Götaland kan ha för effekt återstår att se. På forna Vägverket fanns en hel del information att hämta men den var inte komplett. De har bara koll på broar som har varit föremål för någon form av arbete från deras sida. Många broar var dessutom redan avförda från det allmänna vägnätet när Vägverket bildades. Men jag måste framhålla att överallt på dom myndigheter jag har kontaktat har personalen varit mycket vänlig även om dom ibland inte har haft så mycket information att erbjuda.

En ljusglimt i mörkret är en man i Boråstrakten som har skrivit en serie artiklar i Borås tidning om just stenbroar. Hösten 2000 kom en bok ut som behandlar 200 broar i Sjuhäradsområdet baserat på hans artiklar. Den bör inte saknas hos en brovän.

2001 gav dåvarande Vägverket och Banverket gemensamt ut en bok med namnet Våra broar - en kulturskatt. Inte så mycket stenbroar i den boken men det finns annat matnyttigt. Fast redan nu är några av broarna rivna eller ersatta, så var det med den kulturskatten.

Från början hade jag tänkt begränsa mig till just Västra Götaland och Hallands Län för att inte ta i för mycket. Men efter koll av vad som finns i olika listor är antalet uppe i över 300 st och listorna är ändå inte kompletta, så vad jag orkar med återstår att se. Och eftersom allt sker på fritiden går det inte så fort. Tillägg 2012: Då jag numera är uppsagd pga arbetsbrist från mitt tidigare jobb och pensionen närmar sig har jag mer tid över.

När man skall fotografera en stenbro är det alltid en bra idé att ha med sig en såg. Ofta är broarna inbäddade i grönska. En stångsåg kan också vara bra att ha. Ibland skulle någon timmas arbete med en motorsåg vara en bra idé men dit har jag inte kommit än. Det är ju faktiskt förbjudet att fälla andras träd. Men kan man få kontakt med markägaren går nog detta att lösa. Detta med stora träd i närheten gör också att det blir problem med ljuset. Att broarna ligger längst nere i dalarna gör inte saken bättre. En fara med träd är att rötterna på sikt kan tränga in mellan stenarna och rubba dessa ur läge.

Det enklaste är trots allt att hitta broarna och mäta och fotografera. Vill man få ett evighetsjobb är det bara att leta efter andra uppgifter. Framför allt att leta efter vem som är ägare. Broar som används för allmän trafik är inget problem eftersom det finns en väghållare, Trafikverket eller vägsamfälligheter t.ex. Oanvända broar är ett större problem. Det kan finnas vägsamfälligheter som inte brukats i decennier och som ingen har någon aning om vilka som numera ingår som delägare. Det är dyrt med lantmäteriförättningar och så länge ingen engagerar sig händer inget. Ibland lät Vägverket markägaren överta en bro men ibland skedde det utan skriftlig överrenskommelse!

Det andra stora problemet är att ta reda på byggår och andra tidsdata. Ofta finns det lite nedtecknat om detta trots att det var en stort företag att bygga en stenbro. Rent generellt kan man säga att stenbrobyggandet började på 1600-talet, drog igång på allvar under 1700-talet och höll på in på 1900-talet. Men redan på 1800-talet började stålet och sedan på 1900-talet betongen ta över även om det byggdes i alla material parallellt. Detta gäller i Sverige. Jag tror att övriga Europa var lite snabbare. För att nu inte tala om alla bro- och akveduktbyggen som utfördes långt tidigare i Romarriket. Men när romarriket föll samman försvann även konsten att bygga stenbroar, eller kanske lusten. Tidigare användes trä om man nu över huvudtaget byggde en bro. Ofta fick ett vadställe duga. Att man gick över till sten berodde till en del på att det började bli träbrist. Faktum är att Sverige på 1700-talet började bli trädfattigt. Det var ingen som brydde sig om att plantera träd som ersättning för dom fällda utan i stället bredde stora ljunghedar ut sig alltmer. I vissa delar av landet blev det förbjudet att bygga broar av trä och framför allt av ek som tillhörde kronan. Ville man använda sig av ekvirke måste man ha tillstånd. Ekvirket behövdes till att bygga krigsfartyg för att kungarna skulle kunna fortsätta slåss.

Ofta var det nog dom omkringliggande byarnas bönder som stod för byggandet. Ibland kanske tom inte helt frivilligt men oftast var man stolt över att ha byggt en stenbro. Jag har läst att bro och vägbyggandet var det enda arbetet som tilläts på söndagar som annars var arbetsfri. Kyrkan ansåg tydligen att det var viktigt att allmogen inte skulle kunna skylla på dåliga vägar för att slippa gå i kyrkan! Större byggen krävde att en kunnig person ledde arbetet. Det är inte bara att lägga upp stenarna och sen riva byggnadsställningarna. Många stenbroar hann rasa innat man lärde sig tekniken.

Framtiden för dom stenbroar som har överlevt till idag är för det mesta ljus. Numera rivs sällan en stenbro, den kan möjligen rasa av dåligt underhåll. Den största faran är nog väghållarnas mani på att förstöra broarna med betong. Tidigare Vägverket tycktes ta alla chanser för att förstärka och samtidigt "bevara" stenbroarna. Att en stenbro som blivit inpackad i betong samtidigt blir förstörd för all framtid tycks inte bekymra. I nov 2001 började man börja förstöra bron vid Vässingsö med kantbalkar av betong. Ett annat vedervärdigt exempel på broförstöring finns vid Skåra mellan Solberga och Hålta.

Ursprungligen skrivet 2001, kompletterat jan 2012.

Vidare till brolista

Vidare till järnvägsbroar.

Tillbaka till startsidan