Brotermer

En bro består främst av följande delar: Överbyggnaden är den översta delen med valv, sidomurar och brobana och som tar upp trafiklasten och överför denna till underbyggnaden. Denna består av landfästen och eventuella bropelare. Dess uppgift är att överföra belastningen till undergrunden. Detta är i teorin, i praktiken kanske underbyggnaden saknas och valvet vilar direkt på berggrunden som i Hultafors. Den del av landfästet som tar upp valvets tryck kallas för vederlag. Troligen från tyskan, wieder=mot, lager=lager.

Om det finns en underbyggnad kallas den delen där valvet vilar för impost. Denna kan ibland vara dekorerad. Understa delen av valvet som vilar på imposten kallas för anfang. Återigen tyskan, anfangen=börja. Nedersta stenen i valvet kallas också för anfangsten. Insidan av valvet, den delen man ser, kallas för intrados. Högsta delen av intradosen kallas hjässan. Valvets utsida kallas för extrados eller valvrygg. Översta stenen i valvet benämns ofta slutsten. Denna kan ibland vara betonad och även kan brons byggår vara inknackad här.

Valvformen är vanligtvis ett tunnvalv eller romanskt rundvalv. Samma form som en halv tunna dvs med jämn radie. Vill man bli avancerad kan man bara använda en del av halvcirkeln. Detta kallas då för en segmentbåge eller stickvalv. Ännu mer avancerat är korgbågen där valvhjässan har större radie än valvets nedre delar. Den andra huvudformen på valv är germanskt spetsvalv där valvet går upp i en spets. Har inte använts så mycket i Sverige och kanske tur det eftersom stabiliteten är sämre än i ett tunnvalv.

För att skydda valvet från drivande förmål, stockar och isblock t.ex. kan man bygga olika skydd. Om en pelare står ute i strömmen kan den få ett skydd i form av en strömkon eller pelarnos. Det är viktigt att denna är stabilt byggd eftersom den kan få sina smällar. Om landfästet är i riskzonen kan detta skyddas med en stenskoning som kallas glacis.

I mina beskivningar av valvet skiljer jag på 2 huvudtyper. Dels kilad sten som kallas så eftersom det finns stenkilar mellan valvstenarna för att hålla dessa på plats. Den andra typen är huggen sten eftersom stenarna är mer eller mindre planhuggna för att passa ihop. Sådana stenar kallas även kvaderhuggna. Ibland använder jag även termen tuktad sten som är ett mellanting. Gränserna är lite flytande eftersom kilade stenar även kan vara lite bearbetade med synliga borrhål efter stenkilar. Sen kan man dela upp stenar i natursten, råhuggna, skivstenar och en del andra beteckningar men det gör inte jag.

Stenarna kan sen läggas upp antingen i kallmur eller bruksmur. Skillnaden är att i bruksmur används något bindemedel som betong eller kalkbruk. Bruksmur är lite stabilare än kallmur men om fogarna rör sig och/eller spricker sjunker hållfastigheten betydligt. Dessutom vittrar betong med tiden.

Vägverket har som nedre gräns för en bro spännvidden 2 meter, tidigare 3 meter. Under detta förekommer det dels kulvertar som har välvd öppning och trummor med rektangulär eller ibland rund öppning.

När man renoverar och/eller förstärker en stenbro finns det ett par olika sätt. Förutom att justera eventuella uttryckta stenar i valv och sidomurar och ibland även justera hela valv, används ibland även betong. Enklast används fogstrykning vilket innebär att man kletar in betong i fogarna. Sen kan man betonginjektera bron då betongen sprutas in så långt det går. En mer avancerad metod är bakgjutning. Först förstärks valv och sidomurar med betong som trycks in i fogarna så långt att det inte syns. Därefter schaktas brobana och fyllning bort. Fogarna rensas och fylls med betong. Därefter gjuts ett armerad betonglager över hela valvet och upp på landfästen och sidomurarna. Därefter läggs en ny brobana på. Denna gjuts ofta i betong och samtidigt brukar man passa på att bredda bron. Även om man inte bakgjuter bron kan ibland en betongbrobana gjutas ovanpå valv och fyllning. Oftast då i samband med breddning.

Det finns både fördelar och nackdelar med att använda betong i gamla stenbroar. Fördelarna är att stabiliteten och bärigheten ökar. Nackdelarna är tyvärr fler. Dels förstörs ofta utseendet även om t.ex. enbart en bakgjutning inte syns. Sen finns problemet om grunden rör sig för då kan betongen spricka och sprucken betong har låg hållfastighet. Men den stora nackdelen är om man i framtiden vill renovera bron grundligt genom att lägga om valvet är detta omöjligt eftersom betongen är mycket svår att ta bort. Man har försökt med att gjuta en betongbrobana som ligger och "flyter" ovanpå den gamla bron utan att vara fäst i valvet mm, men hur försöken har utfallit vet jag inte.

Tillbaka till brolistan